1489-1533 Dutch Lucas van Leyden Galleries Lucas van Leyden (Leiden, 1494 ?C August 8, 1533 in Leiden), also named either Lucas Hugensz or Lucas Jacobsz, was a Dutch engraver and painter, born and mainly active in Leiden, who was among the first Dutch exponents of genre painting and is generally regarded as one of the finest engravers in the history of art. He was the pupil of his father, from whose hand no works are known, and of Cornelis Engelbrechtsz, but both of these were painters whereas Lucas himself was principally an engraver. Where he learnt engraving is unknown, but he was highly skilled in that art at a very early age: the earliest known print by him (Mohammed and the Murdered Monk) dates from 1508, when he was perhaps only 14, yet reveals no trace of immaturity in inspiration or technique. Lot and his daughters (ca. 1509)In 1514 he entered the Painters' Guild at Leiden. He seems to have travelled a certain amount, and visits are recorded to Antwerp in 1521, the year of D??rer's Netherlandish journey, and to Middelburg in 1527, when he met Jan Mabuse. An unbroken series of dated engravings makes it possible to follow his career as a print-maker and to date many of his paintings, but no clear pattern of stylistic development emerges. D??rer was the single greatest influence on him, but Lucas was less intellectual in his approach, tending to concentrate on the anecdotal features of the subject and to take delight in caricatures and genre motifs. Carel van Mander characterizes Lucas as a pleasure-loving dilettante, who sometimes worked in bed, but he left a large oeuvre, in spite of his fairly early death, and must have been a prodigious worker. Lucas had a great reputation in his day (Vasari even rated him above D??rer) and is universally regarded as one of the greatest figures in the history of graphic art (he made etchings and woodcuts as well as engravings and was a prolific draughtsman). His status as a painter is less elevated, but he was undoubtedly one of the outstanding Netherlandish painters of his period. He was a pioneer of the Netherlandish genre tradition, as witness his Chess Players (Gemäldegalerie, Berlin) which actually represents a variant game called 'courier' - and his Card Players (National Gallery of Art, Washington), while his celebrated Last Judgement triptych (Lakenhal Museum, Leiden, 1526-27) shows the heights to which he could rise as a religious painter. It eloquently displays his vivid imaginative powers, his marvellous skill as a colourist and his deft and fluid brushwork.   Related Paintings of Lucas van Leyden :. | Portrat des Jakob Florisz van Montfort | Thyssen | Lot and his Daughters (mk08) | the fortune teller | Card Players |
Related Artists:
seraphine
Seraphine Louis, known as "Seraphine de Senlis" ("Seraphine of Senlis") (1864?C1942), was a French painter in the naïve style. Self-taught, she was inspired by her religious faith and by stained-glass church windows and other religious art. The intensity of her images, both in color and in replicative designs, are sometimes interpreted as a reflection of her own psyche, walking a tightrope between ecstasy and mental illness.
Florentine School
first half of the sixteenth century
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.